hjärtklappning

Varför ska det vara så läskigt att räcka upp handen och svara på något som läraren frågar om?
Hur ofta ska jag göra det för att min hjärtklappning ska försvinna?
Det är ju helt löjligt att få hjärtklappning för en sådan ofarlig sak.

Det är precis som min hjärtklappning jag kan få i vissa stressade och svåra moment i ett tv-spel. Den gången i WoW, allt låg i mina händer, alla i min Guild som hade dött på bossen utom jag och två healers. Jag dödade honom tillslut men jag trodde fan jag skulle få en hjärtattack efteråt. Den gången kan jag iofs ha mer förståelse för, då låg ju just allt i mina händer, men varför i vanliga tv-spel? Är det för att jag lever mig in för mycket eller vad?

Peter säger att jag nog bara behöver utsätta mig för dessa situationer ofta tills dess att jag tillslut vänjer mig vid det. Men det verkar inte fungera.
Jag har även skitsvårt för att debattera inför en klass, om jag så sitter vid min plats eller står framför alla. Innan hade jag svårt för att ha en vanlig muntlig redovisning inför klassen men detta känns nu inte så farligt som just det andra.

Jag har en hel del åsikter och tankar och det vore ju bra att kunna just debattera om saker inför publik då.

music

Hittade lite"ny" elektronisk musik.
Länge sedan man hittade något nytt och bra.

Dagens playlist kan rekommendras för den som gillar synth.

1. Neuroactive - Moments Passing by
2. Lowe - The Vanishing
3. Minerve - Take me Higher
4. Technoir - Dying Star
5. Neuroactive - As IF We Didn't Know
6. Lowe - Falling Star
7. Minerve - My Universe
8. Neuroactive - Time Machine
9. Lowe - Ahead of Time

Är det så här det känns?

Jaha. Då har man gjort det.

Jag har både läst och sett en filmatisering av en bok. ;P
Att det blev just Guldkompassen var mest bara en ren slump.
Jag såg filmen först och fick sedan boken i födelsedagspresent.
Filmen tyckte jag var helt okej. Den saknade dock den magiska stämningen som Sagan om ringen så starkt gett mig, där var heller ingen speciell musik som utmärkte sig och höjde stämningen i det fina landskapet.
Dock tyckte jag att många detaljer var riktigt bra t.ex. att de alla hade en daimon och sen var själva huvudmålet intressant.
Jag kunde mig känna att boken klart skulle vara värd att läsa.
Boken var väldigt trevlig och mysig. Det var ju såklart en hel del förändringar i filmen jämfört med boken. Och när jag såg filmen en andra gång (med boken nyutläst i minnet) så var det svårt att inte gnälla och störa sig. ;P Jag försökte verkligen förstå varför de gjort varje minsta förändring. Man måste såklart göra förändringar.
Film och bok är helt skilda grejer och behöver olika grejer för att fungera. Men varför var slutet i filmen bokens mitt? Jag förstår inte alls hur de ska få in bokslutet i början på nästa film? Det måste ju bli helt konstigt och fel? Det var ju ett perfekt slut i boken. Jag antar att de löst det på ett bra sätt (hoppas).
En sak är säker i alla fall. Varför ändra Iofurs namn till Ragnar Sturlason?
Är det för att Iorek och Iofur är för lika namn?
Tydligen, Pidde hade kollat upp det och verkade vara därför.
Visst, jag kan erkänna, i boken hade jag lite svårt att hålla isär dom eftersom dom just hade ganska lika namn men det lärde jag mig tillslut. Men i en film? Där måste det ju vara enklare att se/höra skillnad?
Hur som helst.
Nu är jag lite skeptisk till att våga läsa en bok sådär precis innan jag ser filmatiseringen. ;P

Jag vill att ”Låt den rätte komma in” ska komma på bio snart! Jag har hört att den ska vara en bra filmatisering av boken. Hoppas fan i mej!