Varning för lite små spoilers!
Jag är inte mycket för svensk film och jag är inte mycket för de där Dramatenskådisarna. Allt är så himla överdrivet. Om man spelar i en teaterpjäs så passar det sig att överdriva ansiktsuttrycken, replikerna och gesterna men måste de överdriva så i film?
Sen verkar vi bara kunna spotta ur oss ångestkärlekdramor eller deckare med sjukt stereotypa karaktärer.
Så tråkigt!
För några veckor sedan gick jag dock på bio och såg Låt den rätte komma in.
Jag älskar boken och hoppades på att Tomas Alfredson gjort den rättvisa.
Det kan jag nog påstå att han gjorde i alla fall till den grad som är möjlig för en bok till filmupplevelse. Han lyckades fånga många skrämmande och vackra stunder. Det var även skönt med fräscha ansikten vad det gäller skådespelare. Dock blev jag förvånad och kanske en gnutta nostalgisk över mannen som spelar Håkan, Per Ragnar. Jag kommer alltid att minnas honom som den sjuke sektledaren Sten Frisk i Tre Kronor. Han var klart obehaglig redan där.
Men jag glömde snabbt bort Sten även om Håkan inte fick den stora plats i filmen som han faktiskt har i boken. Men det är ju klart förståligt att det skulle bli för mycket obehag om de skulle ha varit mer trogen den karaktären i filmen. Det funkar ändå. Jag gillar även dem som spelar Eli och Oskar, riktigt ruggigt bra och kändes trovärdiga. De skiljde sig inte så mycket ifrån min bild av dem.
Det som var synd och som såklart är väldigt svårt är ju att många av karaktärerna inte får de rum och det djup som de faktiskt har i boken. Främst tänker jag väl på fyllegänget och Conny och hans brorsa. I boken får man mer förståelse för varför Connys bror plötsligt ska ge sig på Oskar, i filmen tror man bara han är galen och vill hämnas sin lillebror. Men som sagt en film är en film och en bok en bok. Men något jag dock inte förstod var vissa scener i filmen som kändes onödiga och ogrundade. Som scenen när Eli säger till Oskar att han ska vara henne och han bara sitter där. Jag vet vad som händer för jag har ju läst boken, jag trodde då att jag skulle få se hur han blir henne oh upplever det hon upplevt men så är ju inte fallet i filmen. Känns som att dom först tänkt ha med den sekvensen men sen ångrat sig men glömt kvar inledningen. Sen känns också skrevsklippet ganska onödigt. Det borde ju snarare förvirra folk om de ens märker det. Jag har hört två som missat det snabba klippet första gången de såg filmen. Det känns oviktigt att ha med det bara. Då kunde de väl ha gått in mer på att hon faktiskt var en pojke och att Eli faktiskt står för Elias. Inte bara lite smått tvetydigt påstå att hon inte är en hon. Nåja, det är inget jag lägger någon större vikt på men jag har ändå svårt att ge filmen en fullpott eftersom jag inte fick den där känslan i magen varje sig i biosalongen eller efter. Men jag må säga att Låt den rätte komma in var klart en av de bästa svenska filmerna jag sett på åratal! Sen att det var en skräckfilm utspelad i Sverige OCH att den blev så pass bra är ju klart ett stort plus! Förhoppningsvis vågar sig andra och till och med nya regissörer bre ut sina vingar för att exprementera lite.
4/5
