En gnista.

Jag har svårt att ta mig i kragen med skrivandet. Kreativiteten lyser fortfarande med sin frånvaro.
Förr kunde jag sitta inlåst i mitt rum i timtal och bara rita, skriva och pyssla. Bara jag, musiken och pennan. Allt kändes så naturligt och självklart.
Om jag idag känner lilla minsta gnista växa inuti min kropp kväver jag den i massa stress och så blir allt blankt igen. Jag har gått törstig så länge. Jag har så mycket att ta igen så när jag väl gör något så måste jag ta chansen och då lägger jag ner allt i det. Vilket direkt tar bort lusten och den där fria känslan som jag innan kände.
Det känns lite som man vuxit ifrån något. "Tyvärr, nu är det så att när du fyller 20 så försvinner din frihet, för nu ska du bli tråkig och vuxen, bara att acceptera bruden."

usch! jag har verkligen svårt att skriva detta inlägget.
Känns som inget makes sense när det kommer ut på tangenterna. Det lät ju så klokt och bra i mitt huvud.

Annars mår jag faktiskt bra, trots vissa små omständigheter.